Text: Sanna Mandelin
Foto: Frida Lönnroos
På Helsingfors bokmässa, omgiven av skolelever och bokdiskussioner, berättar akademiledamoten och professorn Åsa Wikforss om sin största oro.
– Det som oroar mig mest är att unga tappar förmågan att läsa fördjupande texter. Om man inte läser tillräckligt kan man inte läsa svårare texter. Det blir en ond cirkel.
För att upprätthålla bildning krävs enligt henne såväl skönlitteratur, sakprosa som hyfsat avancerade tidningstexter.
– Att läsandet kommer att ersättas helt av filmer och av bilder skrämmer mig. Då kommer vi att tappa vår bildning och förmåga att föra komplexa resonemang.
Bildningen befriar
Vi börjar, som sig bör med en professor i teoretisk filosofi som forskat i språkfilosofi, bland mycket annat, med att diskutera själva begreppet bildning.
– Bildningsbegreppet har två dimensioner: det ena är en personlig frigörande kraft och det andra är bildning ens roll som vårt gemensamma sätt att förstå och hantera världen.
Läsandet och de världar som öppnades när jag läste var oerhört befriande.
Åsa Wikforss har ett personligt för hållande till den första dimensionen av bildning:
– I min skola i Göteborg fanns det inte många som läste böcker. Jag kände mig ensam och utanför. Läsandet och de världar som öppnades när jag läste var oerhört befriande.
Svårare att bli bildad nu
Att bli bildad i dag är svårare än tidigare, det är Åsa Wikforss övertygad om.
– Vår uppmärksamhet koloniseras av en stadig ström av innehåll, som ofta är bilder och filmer. Dessutom är mycket av informationen som når oss opålitlig.
Den felaktiga informationen, menar Wikforss, gör att vi inte blir bildade, utan desinformerade och lurade. Det finns enligt henne inga genvägar till genuin bildning. Men det är inte bara tekniken det handlar om, att läsa digitalt kan gå bra.
– Men det är svårare att få det mentala utrymmet att verkligen gå in i en text och ta till sig komplexa resonemang. Världen och samhället är komplicerade – det kan man inte förstå i några sekunders snuttar på Tiktok.
Lättare att skapa propaganda
Att generativ AI nu blivit en del av var dagen gör att den här utvecklingen bara accelererar.
– Dels producerar den rent skräp som tar över vår uppmärksamhet, dels skapar den sådant som är ren propaganda. Man behöver ingen trollfabrik längre.
Vi måste bli mycket bättre på att försvara demokratin, tycker professor Åsa Wikforss. Enligt henne ska vi säga rakt ut att demokratin är det bästa styrelseskicket. Det är inget vi ska vara rädda för.
Kan AI då hjälpa folk i allmänhet? Det beror enligt Wikforss på hurdant redskap det blir. AI kan vara ett stöd för att undersöka saker, men bara om man vet hur man ska använda det. Risken är att vi använder AI i stället för våra egna förmågor.
– Jag blir tokig varje gång jag öppnar en forskningsartikel nu så står det längst uppe: ”Det här är en lång artikel. Vill du att vi ska sammanfatta den åt dig?” Nej, det vill jag inte. Jag vill läsa den själv!
Liksom många andra lärare och universitetslärare grubblar hon över risken att eleverna och studerandena använder AI för att skriva – och i samma veva tappar förmågan att själva formulera sig i skrift.
De flesta vill vara bildade
Den populistiska retorik som förlöjligar bildning är enligt Wikforss skadlig, men de flesta vill trots allt bli bildade. Hon lyfter de två olika bildningsbegreppen: den så kallade finbildningen, där man ska konsumera en viss typ av kultur, och folkbildningsbegreppet.
– Folkbildning är mycket bredare. Från början var tanken att kunskap skulle vara tillgänglig för alla, inte förunnad vissa grupper. Ser man på folkbildningen i början var den inte något snobbigt. Den hade en frigörande kraft för individen och den hade dimensionen av att om vi ska bygga ett samhälle tillsammans, så behöver vi vara bildade.
Wikforss talar om de svenska kvinnorättsaktivisterna från tidiga 1900-talet som började utbilda kvinnor så fort de fick rösträtt.
– Rösträtt är meningslöst om man inte har någon kunskap om samhället och politiken. Därför är bildningen kopplad till vår politiska makt.
Hyllar demokratin
När vi kommer in på ämnet demokrati och bildning tänder Åsa Wikforss till. Hon understryker att vi måste bli väldigt mycket bättre på att försvara demokratin som system.
– Cirka 20 procent av de unga svenska männen tycker att ett auktoritärt system skulle vara bra. Men vad vet de om hur det skulle vara att leva i ett auktoritärt samhälle? Skolan måste prata mer om demokratins fördelar.
Rösträtt är meningslöst om man inte har någon kunskap om samhället och politiken. Därför är bildningen kopplad till vår politiska makt.
Enligt henne är det farligt att tro att demokratin klarar sig själv. Den måste försvaras och vi måste sluta vara rädda för att säga att demokratin är det bästa systemet vi har.
Wikforss brinner också för kampen mot desinformationen.
– Det finns så mycket antidemokratisk propaganda. Särskilt ungdomarna är utsatta. På till exempel spelplattformarna finns det många högerextrema aktörer som försöker radikalisera dem. De är helt skyddslösa.
Hon tror inte att det räcker med insatser som når individerna, utan det krävs lagstiftning. EU:s Digital Services Act är en början, men möter starkt motstånd från de amerikanska techjättarna. Till exempel borde man kräva ökad transparens av techbolagen.
Böcker, bibliotek och kultur
Som individ är det lätt att känna maktlöshet inför de snabba förändringarna och den globala situationen. Men Åsa Wikforss säger att man som förälder kan göra mycket: läsa för barnen, besök bibliotek, gå på museer och kulturevenemang.
– Läsa för barnen kan man göra länge, långt efter att de lärt sig läsa själva. Jag läste för mina barn tills de var 13–14 år. Det var en gemensam upplevelse och vi kunde läsa mer avancerad litteratur än de klarade själva.
På Helsingfors bokmässa deltog Åsa Wikforss i samtalet Bildningens nya berättelse – kunskap för demokrati tillsammans med Frank Johansson, verksamhetsledare för Amnesty International i Finland. Samtalet modererades av SFV:s styrelseordförande Wivan Nygård Fagerudd.
Hon talar passionerat för skolböcker i stället för att eleverna ska leta egna källor.
– Eleverna har inte den kunskap som krävs för att hitta bra källor och då hamnar de lätt fel. Om man vill att eleverna ska välja källor så måste man ge dem en lista på källor som man själv vet är på rätt nivå och har gott språk och låta dem välja därifrån. Jag tror att man måste guida mycket mer än vad svensk skola har velat göra.
Hon säger att lärarna har den rätta kunskapen och kan hjälpa eleverna att hitta fram.
– För att själv kunna söka kunskap måste man redan ha kunskap. Den ekvationen kan man inte lösa på något annat sätt än att börja med att förmedla kunskap, sedan kan man börja söka kunskap. Jag tror på en lite mer traditionell katederundervisning.
Med poesin som vapen
Men Åsa Wikforss är ingen domedagsprofet, och hon ser hopp i att det är många som nu tar upp frågan om sviktande läsförmåga. I Sverige är det aktörer inom såväl folkbildning, politik som kultur som vill göra något. En av de aktörerna är Svenska Akademien, där hon själv sitter på stol nummer 7.
– Vi har tagit för givet att folk kan läsa och har delat ut pris och stipendier till den smala litteraturen. Men nu har vi ju insett att det inte är något man kan ta för givet, så vi gör många läsfrämjande insatser.
Svenska Akademien har bland annat delat ut poesiböcker både till förskolor och lågklasser, och en ny antologi är på gång för grundskolans högre klasser. I Finland distribuerade SFV de här poesiböckerna, En bro av poesi och Tid för poesi, till intresserade skolor.
– Många kulturinstitutioner inser att vi måste vara lite mer aktiva. Vi kan inte ta för givet att de här förmågorna alltid kommer att finnas där. Vi måste ta större utrymme, för bildningens fiender tar stort utrymme just nu.
Filosof som debatterar aktivt
Åsa Wikforss föddes 1961 i Göteborg.
Började studera filosofi 1982. Doktorerade 1996 vid Columbia University i New York.
Utnämndes till professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet 2008.
Har lett ett stort tvärvetenskapligt projekt för att undersöka kunskapsresistens, dess natur och orsaker.
Valdes in i Svenska Akademien 2019 och har stol nummer 7.
Deltar flitigt i den populärvetenskapliga debatten och gästar radio- och tv-program.
Har gett ut populärvetenskapliga böcker:
Alternativa fakta – om kunskapen och dess fiender (2017)
Därför demokrati: Om kunskapen och folkstyret (2021)
Filosofiska klarlägganden – i en grumlig tid (2023)
Tillsammans med professorn i kognitiv neurovetenskap Torkel Klingberg kommer hon snart ut med boken Varför lära? Meningen med mänsklig kunskap i AI-tider.
